Moules marinière - sommaren 2022

(null)
Moules marinière hör verkligen sommaren till tycker jag, även om det i och för sig funkar alla dagar på året 😀 Det var ganska sent i livet som jag lärde mig att tycka om musslor, jag tycker ostron är uräckligt och skulle aldrig, aldrig komma på tanken att äta en snigel. Och för stora musslor tycker jag är lite läskigt men just moules marinière är ju typ det godaste man kan äta. Håller du med?
 
Varje sommar när vi är i Rågårdsvik på Skaftö blir det ett besök hos Pelles Rökeri för att äta just musslor. Utsikten där är magisk, kanske en av de finaste i hela världen? Den här bilden är tagen juni 2020 och då var det riktigt bra...
 
(null)
...men förra sommaren var musslorna tyvärr en riktig besvikelse. Det var fullt med sandkorn/grus i musslorna och hälften av skalen var tomma. Ägaren menade på att det var jättebra musslor och då kan det följa med en del grus för att de är av så hög kvalitet... Vi hade kanske räknat med en annan respons när jag återkopplade att musslorna tyvärr inte var bra den här gången och alldeles för få. Funderar ändå på om vi ska ge Pelles rökeri en ny chans i år, det är ju som sagt tradition och jag älskar traditioner 💖
 
(null)
När vi är i Göteborg väljer vi ofta musslor när det finns på menyn, de här åt vi i höstas hos den franska bistron Ma Cusine (nära Domkyrkan). De var verkligen jättegoda och stället var supertrevligt. Minns att vi rullade därifrån då vi dessutom delade på ett helt kalvlägg vilket verkar vara deras paradrätt på menyn. Väl värt ett besök!
 
(null)
Varje år blir det också minst ett besök hos Melanders, jag har alltid fått jättebra musslor där. Generöst tilltaget och god sås vilket såklart en högst viktig komponent. Det enda som gör mig lite deprimerad med den här bilden från sommaren 2020 är att jag den senaste tiden fått väldigt mycket tunnare hår (är det åldern?) som dessutom vägrar växa. Jag klippte av det mesta (nåja, kanske en viss överdrift...) förra sommaren och därefter känns det som att det inte växer alls och att det bara blir tunnare och tunnare. Någon som är 40+ som känner igen sig? Nu kanske man förvisso inte ska prata hår och mat på samma gång 😅
 
(null)
Senast jag åt musslor var nu i helgen då jag och Jocke premiärbesökte Kobben för säsongen. Med handen på hjärtat är det ganska svårt att äta riktigt gott i Vaxholm, det är generellt sett dyrt och på vissa ställen i linje med finkrogar inne i Stockholm. Om man jämför med t.ex. Brasserie Astoria där jag var nyligen är det grymt stor skillnad på smakupplevelser för nästan samma peng. Men Kobben (som endast har öppet under sommaren) är verkligen värt ett besök. Trevlig och proffsig personal och musslorna var jättegoda. De finns bara som förätt så vi beställde till pommes frites och bad om att de ska lägga till musslor som en huvudrätt också 😋
 
Gällande moules marinière och moules frites finns ju såklart Belgobaren som serverar massor av olika slags musslor på menyn, ett tips för musselälskaren. Trevligt att gå dit för en lunch också, moules frites finns alltid på lunchmenyn. Bistro Rigoletto på Kungsgatan är också trevligt, där är det dessutom mysigt att sitta ute och titta på alla människor som passerar medan man mumsar i sig musslor och snabba kolhydrater 😛
 
Vill man hellre stanna hemma och styra till 100 % över tillagning och smaker kommer här ett bra grundrecept på moule marinière. Det här receptet innehåller inte grädde men vill man ha det kan den hällas i innan man kokar ihop spadet. Och glöm inte att införskaffa en riktigt härligt frasig och helst nybakad baguette också.
 
Lämna gärna en kommentar med tips på vart man (i Sverige eller någon annanstans i världen) äter riktigt goda musslor 💕 
Taggar: belgobaren, melanders, musslor, pellesrökeri, restaurang, skaldjur, sommarmat;

Vaxholmssommar & förnöjsamhet

(null)
Tänk att glädjen är lika stor och oförställd varje år när häggen slår ut, fåglarnas kvitter återupptas och båtarna så sakteliga tuffar in i Vaxolms gästhamn igen 💛
 
(null)
Sommaren kommer när "Glass på hörnet" öppnar upp, i alla fall i sinnet 😀 Även om det sker i slutet på april. I år har de en ny smak på repetoaren, yoghurtglass med citron och gurkmeja. Såååå god, måste testas! Och gurkmeja är ju så himla nyttigt, detta är väl antiinflammatorisk kost när den är som bäst??? 
 
(null)
Och så denna efterlängtade premiär i Vaxholm 😍 Detta är i alla fall antiinflammatorisk kost, det kan ingen förneka.
 
(null)
Kaffe i solen vid Söderhamnsplan är ett sommartecken så gott som något. Vill inte tänka på hur mycket pengar jag lagt på cappuccino hos Gateau under åren jag bott här. Jag älskar vardagslyx i alla dess former, det är väl därför jag aldrig kommer bli rik på kontot men kanske är jag lite rik i själen istället. Vad är vardagslyx för dig?
 
(null)
Schackbrädet vid rådhustorget ÄR ett sommartecken, helt klart. Bra för hjärnan också, kanske borde jag gå ner och ta ett parti för att hålla bättre ordning på huvudet 🤓
 
(null)
Ingen start på sommaren utan mjukglass med lakritsflakes. Eller vad säger du, syrran? 😋
 
And just like that... Gick det 1,5 år i bloggvärlden utan att jag skrev ett endast inlägg. Hur gick det till egentligen? Mitt senaste inlägg från slutet på oktober 2020 hette "att stänga en dörr är att öppna en annan" och det blev ganska talande för dessa dryga 18 månader.
 
Jag stängde dörren på min tidigare arbetsplats för gott och gick in i livet som egenföretagare på heltid. Jag öppnade en dörr för att utbilda mig till rehabiliteringsspecialist vilket jag gjort sedan januari 2021 (en termin kvar nu bara). Jag öppnade en dörr för att utbilda mig till HR business partner vilket jag gjorde under förra året. Och jag öppnade en dörr till att vara mer i nuet än tidigare. Just det var en dörr som stått på glänt länge men som inte riktigt öppnat sig fullt ut för min del. 
 
Jag vet inte om du känner på samma sätt men när jag tänker tillbaka på den här tiden är det på något sätt som att tiden stått stilla. Kanske är vi många som har slagit ner på takten både mentalt och i den fysiska världen sedan den första chocken kring pandemin lagt sig. Jag tycker de senaste åren gått så vansinnigt fort, jag måste kolla gamla bilder för att hitta bevis för att de pågått över huvudtaget 😅
 
Jag tänker ofta numera på det där med att ta tillvara på det lilla i vardagen. Det lilla som kanske är det stora. Är det åldern som är den främsta faktorn när det gäller att förflytta fokus och perspektiv från framåt till här och nu?  Eller är det en naturlig utveckling utifrån att saker faller på plats i ens tillvaro? Eller är det helt enkelt en fråga om personlighet? Ibland funderar jag på om det är förnöjsamhet jag känner och är det i sådana fall på gott eller ont? Att vara nöjd, är det att landa på fötterna i den gröna myllan eller att stagnera och stelna till, såväl kroppsligt som själsligt?
 
Jag googlar på synonymer till förnöjsam och hittar begrepp så som "anspråkslös" och "nöjd med litet". I den omvärld som pågår tänker jag att det inte är några personlighetsdrag att stoltsera med direkt. Att vara nöjd med litet, det känns så (ned)värderande. Tycker jag.
 
Jag hittar en krönika på webbplatsen Norrköpings Tidningar från 2019 där krönikören vill slå ett slag för "det gammeldags ordet förnöjsam. Ett tillstånd som beskriver en attityd som inte hela tiden vill ha mer, vill ha bättre, utan är nöjd med livet som det är". 
 
Jag tänker på min gammelmoster Irma (som min Irma är döpt efter), född i början av 1900-talet och somnade in år 2000. Jag drömmer om hennes ombonade lägenhet ibland, senast inatt faktiskt. Jag skulle fylla 22 år när hon dog så det är först senare i livet jag på riktigt reflekterat kring hennes sätt att leva.
 
Petter Stordalen är så vitt jag vet den person som myntat uttrycket "sälj de jordgubbar du har" och när jag tänker på gammelmoster Irma tänker jag att det gjorde hon verkligen. Hon hade inte mycket pengar att röra sig med och i hennes ögon gömde sig en sorg över att ha behövt välja bort egna barn och familj till förmån för att ta hand om en krävande far under många år. När han gick bort hade det tåget gått, så att säga. Så var det i alla fall på den tiden.
 
Men Irma, hon skapade det så fint runtomkring sig. Hon hade rutiner och lade vikt vid till synes små detaljer varje dag. Jag hörde henne aldrig säga: "tänk om jag bara hade haft..." eller "om jag bara hade gjort..." eller "om andra bara hade gett mig..." utan hon skapade den bästa vardagen utifrån det hon hade. Och som sagt, hennes liv var inte en dans på rosor. Vems liv som nu är det, förvisso?
 
Jag tänker på henne ibland, kanske var hon "nöjd med litet" men snarare skulle jag vilja säga att hon valde att vara nöjd med livet och glad för just sitt liv.  
 
Och självklart kan vi välja att åka X2000 genom livet just nu eller tuffa fram på ett mjölktåg. Det är ju inte det viktiga, och inte heller att det ena skulle vara bättre eller sämre än det andra. Men jag tror faktiskt att fler skulle må bättre med lite, lite mer förnöjsamhet i sina liv 💖  Och just nu när sommaren står för dörren finns det så mycket att fånga upp och glädjas åt, små saker men som ändå är precis allt.
 
För oavsett vad som pågår i världen och som vi inte förstår och inte heller kan påverka så finns det cykler som ingen galenskap kan ta ifrån oss. Årstiderna som kommer och går. Ljuden, ljuset, dofterna, rörelserna, symbiosen, årsringarna som läggs till varandra. Magiskt.
Taggar: #förnöjsamhet, skärgården, vardagslyx, vaxholm;

Att stänga en dörr är att öppna en annan ✨

(null)
Vissa köper dyra träningskläder innan en börjar springa, andra präglar snygga anteckningsböcker innan studierna tar sin början. Vissa inser att löpningen inte var rätt grej och låter de sprillans nya löparskorna hamna längst in i garderoben. Andra upptäcker att ett fyraårigt masterprogram inte heller var rätt investering men inte fasen ska denna bok hamna under några dammråttor i en skrubb. Nänä, den ska påminna mig om att jag provade i alla fall ♥
(null)
Att stänga en dörr är att öppna en annan. Att tacka nej är också att tacka ja. Är det något jag vill lära mina barn så är det att våga prova och att inte se ett misslyckande som ett nederlag utan en möjlighet till att lyckas med något annat, eller i en annan form.
 
Jag kommer sannolikt aldrig att stoltsera med en master i folkhälsovetenskap men hellre det än att släpa mig igenom fyra år av studier bara för att jag inte kan erkänna att det inte var rätt beslut. Och i ärlighetens namn vill jag inte forska utan fortsätta jobba med människor i det lilla formatet. Men jag är glad att jag kämpade mig igenom den första kursen och väckte en nyfikenhet för folkhälsa som ämnesområde.
 
Den närmaste veckan kommer jag att jobba hårt med mitt slutarbete och kan ju se det som mitt examensarbete, min egen masterutbildning blev visst bara 7,5 hp och det funkar ju, det också ♥ Jag kommer att utforska coronavirusets effekter på folkhälsa kopplat till KASAM (känsla av sammanhang), det finns av förklarliga skäl inte oändligt med forskning inom det området men det är sjukt intressant tycker jag.
 
Och hur det nu än blev, så har jag ju en jäkligt snygg anteckningsbok att fortsätta skriva i. Jag kanske bara kan stryka över folkhälsovetenskap och skriva "masterprogrammet i att vara människa" istället. Det kan gott få vara 100 år långt 😍
 
KRAM