Det var en gång en tjej (eller borde jag säga kvinna, är ju över 40 trots allt...) som tog sig hela vägen från Vaxholm till Täby för att klippa sig hos sin duktiga frisör Carolina hos Edgee Cali. Med sig hade hon ett stort antal pins från Pinterest på den slags balayage hon ville få till. Mörkt, nästan svart i botten och violett (mot mörkt rosa i topparna). Och vad var det som hände sedan?
Jo, efter att ha sutttit med blekmedel i håret en lång stund som ett första steg blev håret färgat som en mogen persika och eftersom tjejen (kvinnan?) gillar persika och frisören tydligen också gillar persika så avbröts behandlingen som var på väg mot stilen från Pinterest. Och vad var det som hände sedan?
Tjejen/kvinnan tänkte att varför inte och frisören Carolina lade en varm, brun ton i hårbotten och lät persikofärgen vara kvar i längderna. Och så tog hon några foton och frågan är hur sagan slutade?
Den slutade lyckligt, även denna gång! I brist på solmogna persikor som ätes utomhus i försommarvärme åkte tjejen/kvinnan hem i snöblandat regn denna dag i mitten på maj och var mycket glad över att över att hon i alla fall ser ut som en solmogen persika i håret 😍
Och så här såg håret (hua) ut innan Carolina fick fria tyglar med det...
Godmorgon på er!
Imorse låg jag kvar lite för länge i sängen och läste deppiga nyheter på flera olika nyhetssajter. Endast 5 % av befolkningen i så hårt drabbade Spanien verkar ha haft viruset, det var inga roliga nyheter för någon av oss i världen. Det kändes mer hoppfullt när Gisecke sade härom veckan att 98 % inom kort kommer bli smittade utan att knappt märka av det 🙂
Igår jobbade vi inne i stan (tog bilen in) och efter jobbet svängde vi förbi Täby Centrum som är ett stort köpcentrum där vi varit typ en mijlon gånger och alltid tyckt att det är mysigt där. Men nu har vi knappt varit där på flera månader av förklarliga skäl. Igår behövde jag dock fixa ett par ärenden men det kändes så jäkla dåligt att vara där att vi drog hem igen illa kvickt.
En man på väg upp i rulltrappan före oss såg sjuk ut och hostade konstant, vi vände faktiskt och gick ut i garaget igen för att åka upp via en annan entré. I en affär där jag skulle lämna tillbaka några varor ställde sig folk bakom i kön typ 20 cm inpå varandra. Jag såg flera som gick omkring, hostandes och snörvlade helt öppet, vad är det för fel på folk vill man ju fråga sig? Finns det människor som är så ego att när de själv blivit smittade skiter de i restriktionerna och i att de riskerar att smitta andra (som kanske blir betydligt mer sjuka än vad de själva blivit)?
Jag läste nu på morgonen om en kör i USA där en smittad person valt att gå till kören trots att hen var sjuk i Covid 19 och inom 10 dagar hade 87 % (!!!) av medlemmarna i kören insjuknat. Då kan man ju tycka att det vore fint att följa restriktionerna jävligt noga.
Så vi åkte alltså hem illa kvickt och kryper tillbaka ner i vår håla här i Vaxholm... Och det funkar ju när man kan jobba hemifrån men jag tycker så synd om butikspersonal (och andra) som står utan något som helst skydd och tvingas möta sjuka människor "face to face" 😞 Även om de allra flesta såklart lyssnar på Tegnell & co för att skydda både sig själva och sina medmänniskor.
Ja, det blev både högt och lågt denna morgon... Ta hand om dig där ute 💚