Energi 365

 

 

 

När jag föreläser om stress pratar jag ofta om att många av oss är som en vuxenversion av Alfons Åberg. Det finns en bok där han "ska bara" leka med gröten, pyssla på rummet, fixa och dona INNAN han kan gå till dagis med sin alltmer frustrerade pappa 🙂 Och jag har min egen erfarenhet på det temat. Det var mycket "jag ska bara" och vips så hade 15 år passerat...

 

 

Först och främst har de en filosofi som långt ifrån alla ridskolor har. Hästarna går inte fler än två pass per dag, kommer ut i riktiga hagar dagligen, är väldigt välskötta och fina att rida. Det är ganska små grupper och jättebra tränare. Familjen som driver gården är engagerad, varm och otroligt jordnära. Det är aldrig "rullande band" utan innan min lektion har jag gott om tid att pyssla med min häst, och även efteråt. Det är så nära att ha en egen häst man kan komma, genom att rida på ridskola 😊

 

Godmorgon, söndagen den 14 juni!

Åhhhhhh, jag vill bevara varenda sekund av dessa sommardagar i en liten ask och plocka fram vid behov. Den här våren har ju försatt många av oss i ett lugnare tempo. Borta är flängiga turer till köpcentrum och miljoner timmar pendling till jobbet. Borta är att gå och handla i tid och otid, trängsel och stress. Borta är (över)fulla kalendrar och för lite tid för återhämtning, även på helgen. Borta är en sommar där det ska hinnas med massor av aktiviteter.

 

Istället. En sommar hemma, utomhus. Hemester. Lugn, vila, möjligheten att få en paus. Det känns långt borta att boka resor, planera för konserter, fester. Och det känns helt ok. För vi bor ju ändå i världens vackraste land ♥ Varenda person jag pratat med ger uttryck för att det ska bli ganska skönt ändå att lufsa runt här hemma en hel sommar. Vad känner du?

 

Nu ska jag göra kaffe, sätta mig i solen på altanen och bara lyssna på måsarna som verkar ovanligt (morgon)pigga 🙂 Och kontentan av detta inlägg är en påminnelse till mig själv och till dig; skjut inte upp dina drömmar. De kanske inte alls handlar om "reach the stars" och ligger 10 år fram i tiden utan handlar om att komma in igenom en stalldörr igen. Lukta på en varm häst, kratsa hovar, trava runt i en manege, mocka lite skit.

 

Min mamma väntade hela sitt liv med att använda sina bästa kristallglas. När hon fick Alzheimers hade hon inte längre någon glädje av dem. Nu står de i mitt kök och ibland dricker jag mjölk ur ett, bara för att. Bara för att jag kan, för att jag lever. Så skjut inte upp dina drömmar och önskningar. Det finns alltid en väg framåt.

 

KRAMAR

 

Jag har precis bytt roll på Tjejzonen (där jag är volontär sedan två år tillbaka) och har tagit på mig ett uppdrag som mentor till några av de andra volontärerna. Det känns väldigt spännande. Jag kommer framförallt att ge feedback och stöd till tjejerna och när jag tänker på saken (vilket jag gör en hel del numera...) så är det ju två av mina kärnkompetenser! Att ge stöd i olika former på ett personligt/personlighetsutvecklande plan samt att jobba med förbättring och utveckling genom att ge konstruktiv och sorterad feedback. Så jag är verkligen laddad för detta, och premiären för min del är alltså idag.

 

Det som också står på agendan är att plugga inför nästa veckas kursdagar på Sverigehälsan. Det är tre tillfällen kvar nu, diplomerad stress- och avspänningspedagog blir jag den 13 december :-) Den här terminen är det stort fokus på praktik och jag har valt att skapa olika aktiviteter på Unionen för de personer som har ett uppdrag som arbetsmiljöombud på sina arbetsplatser. Det är en otroligt viktig grupp att värna och jag ser att de har mycket att göra och mycket att bära på sina axlar när det gäller den psykosociala arbetsmiljön "där ute".

 

Jag går i tankarna nu vad jag vill bli när jag blir stor ;-) Jag älskar verkligen mitt jobb och det är en ynnest att få ha haft det så roligt i så många år. Började jobba på SIF (som sedemera blev Unionen) bara någon månad efter att jag började blogga, faktiskt. Och på ett sätt skulle jag säkert kunna ha väldigt roligt i samma roll länge till men samtidigt känner jag att jag vill ha en ny utmaning, fördjupa mina kunskaper, bygga vidare utifrån den väg jag slagit mig in på de senaste åren. Kring stress, stresshantering, arbetsglädje och lycka.

 

Ett par timmar av söndagen ska ägnas åt den delen också, att skriva mail och sätta ord på mina tankar och även jobba undan en del så att jag kan gå in med ett rent sinne imorgon på Sverigehälsan. 

 

Först ska jag yoga ♥ Jag har nästan helt kommit av mig med träningen den senaste tiden tyvärr. Jag förlängde inte mitt gymkort i somras och nu när jag bor både i Vallentuna och Vaxholm vet jag inte riktigt vilken fot jag ska stå på. Det blir lättare till sommaren, när jag får ett hem och en plattform att utgå ifrån igen. Men jag har i alla fall köpt ett klippkort på Magasinet här i Vaxholm och det känns jättekul att börja träna på en riktig yogastudio. Så idag blir det Hathayoga och det tror jag blir en bra start för dagen, för vintertiden och för resten av mitt liv som börjar NU.

 

Ha en underbar dag, stor kram till dig!

 

 

Jag vet sedan länge att min mitt syfte och min livsuppgift är att hjälpa människor. Hjälpa dem att hitta sin egen mening, och sin kraft. Jag gör det på jobbet. Och som volontär hos Tjejzonen. Jag gör det i andra sammanhang också, förstås, men framföllt på dessa två arenor. Jag har funderat ganska länge på att vidareutbilda mig. Jag har varit inne på KBT steg 1 eller en grundläggande utbildning i psykoterapi. Bägge dessa inriktningar är kostsamma och kräver mycket fokus under ett par års tid. Jag har landat i att jag inte där i livet just nu, som "varannanvecka-mamma" med ganska små barn och heltidsjobb (och med en period av utmattning i bagaget).

 

Men jag vill verkligen ta ett (stort) steg i önskad riktning nu. Därför har jag bestämt mig för att ta tjänsteldigt på 25 % från mars till december för att utbilda mig till stress- och avspänningspedagog hos Sverigehälsan. Det känns helt rätt, spännande och meningsfullt. Stress sägs ju vara vår tids epidemi, en folksjukdom, och kostar oändligt mycket lidande och resurser för alla inblandade. Så många människor, grupper och organisationer som är drabbade av långvarig stress. Det finns mycket att göra "där ute", för att komma åt den här negativa trenden. Och de som mår allra sämst är unga människor. Det är en allvarlig utveckling.

 

Jag kommer också under våren att läsa en universitetskurs via jobbet; "Arbetsmijlö i det nya arbetslivet" för att bland annat få mer kunskap kring den nya arbetsmiljöföreskrift som togs i bruk i mars förra året. I den regleras krav i arbetet, ohälsosam arbetsbelastning, organisatorisk arbetsmiljö, resurser för arbetet och kränkande särbehandling. Den nya "Afsen" lägger ett större ansvar än tidigare på arbetsgivaren, att bland annat se till att varje medarbetare får möjlighet att varva arbetstoppar med tillräcklig återhämtning. 

 

Min dröm är att i framtiden jobba mer med individuella samtal igen, och att kunna kombinera det med att föreläsa om stresshantering, lycka och arbetsglädje ♥ Kanske fortsätta jobba halvtid på Unionen med stressrelaterade frågor, och i egen verksamhet resten av tiden.

 

Vilken är din dröm för det här året, eller på längre sikt?

KRAM