Godmorgon bloggen, onsdagen den 7 december 2016 ♥ Jag och Majken är hemma idag, av olika anledningar. Eller ändå inte. Majken har varit sjuk så hon får en extra vilodag hemma innan hon får gå till skolan igen. Och jag har, som ni vet, varit sjukskriven och detta är sista dagen innan jag börjar jobba heltid imorgon. Jag jobbar 75 % sedan tre veckor tillbaka och om jag inte missminner mig så är det exakt två månader sedan jag bröt ihop på jobbet, 7 oktober var det vill jag minnas. Det ska bli skönt att komma tillbaka "för gott". De resterande veckorna av 2016 blir också ganska lugna och sedan gäller det att hitta ett bra flow inför nästa år.
Det känns längesedan, och ändå inte. Det har varit bra veckor, och ändå inte. Med handen på hjärtat har det varit ganska mycket upp och ned. Min kloka vän Johan var här en dag och vi pratade om hur skeendet för kris och utveckling ofta ser ut. Risken är att man kör på utifrån en (medveten eller omedveten) strategi som uppenbarligen inte fungerar så väl över tid. Förr eller senare stöter man på rejält motstånd och trillar ner i ett krisläge. Efter en stund tar man sig sannolikt ur den akuta krisen och det är ju då det blir verkligt intressant. För det som är lätt hänt, och som jag gjort många gånger, är att man går tillbaka till den gamla strategin igen (den funkar ju ofta jäkligt bra tills dess att den inte funkar alls...). Nästa gång man smäller i väggen tar det mer kraft och tid att ta sig ur "krisloopen". Och så där lär det hålla på tills man antingen ändrar strategin på riktigt alternativt smäller i så hårt att man, rent krasst, dör eller tvingas till andra strategier som kanske är betydligt mindre önskvärda. Och där är det nog inte så många som vill hamna... Inte jag heller.
Så jag ser det som positivt att det har varit både lätt och svårt, skönt och jobbigt, spännande och frustrerande. För det tyder på att jag faktiskt både VILL och GÖR saker annorlunda den här gången. Är det något som jag har ägnat mig åt den här hösten så är det "kill your darlings" och det är fan inte roligt! Men nödvändigt.
Och ju mer jag skalar bort, på alla plan, desto tydligare blir det vad som faktiskt betyder något. Livet är ju så kort.
- Vad är det jag vill åstadkomma med mitt liv?
- Vilket är mitt syfte, min mening?
Jag vill inte ha så jäkla mycket har jag kommit på :-) Jag vill förstås ha friska, lyckliga barn. Jag vill ha såpass mycket pengar att jag kan resa och ha en "guldkant" på vardagen. Jag vill ha en kropp som mår bra. Jag vill leva med en man som jag är kär i och som jag längtar efter när vi inte ses. Jag vill ha ett jobb där jag får möjlighet att hjälpa människor, där jag kan inspirera och lyfta andra. Jag vill ha nära vänner och en familj som finns där, även om vi inte ses så mycket i perioder. Men som bryr sig, och som jag bryr mig om. Ja, det var väl det.
Ärligt talat, dessa veckor har jag kommit på att den här frågeställningen är så långt ifrån en klyscha som man kan komma... Den är ALLT.
Vad är meningen med DITT liv? Vilket är DITT syfte?
♥♥♥