Energi 365

 

Jag satt nyss och tittade på nyhetsmorgon på TV4 med en kaffe i ena handen (och några hallonbåtar i den andra) när beskedet kom att Sara Danius gått bort. Sändningen var nästan slut men det hanns ändå med att ändra i manus och få in ett kort minnesinslag och ett tänt ljus framför en bild på henne. Det berörde mig djupt, inte kanske enbart nyheten om att en stark personlighet lämnat jordelivet allt för tidigt utan också de tankar som väcktes om alltings förgänglighet.

 

Livet. Vi kommer alla ha och mista det. Vi kommer alla, mer eller mindre länge, finnas kvar i andras nervsystem. Vi kommer alla göra avtryck, någonstans, på något sätt.

 

 

I slutändan är vi alla en. Även om vi enbart är en liten, liten länk i en enormt lång kedja av mänskliga öden så bidrar vi alla med vår egen plats i denna livets kedja.

 

Jag tänker idag på hur vi alla på vårt eget sätt bidrar till den här världen, många med kärleksfulla beteenden och en del med handlingar som är svåra att förstå. Krig pågår, invasioner pågår, handelskrig pågår, terror pågår. Alla våra handlingar skapar ju vår gemensamma tillvaro, hur världen ser ut idag och hur den kommer att se ut i framtiden. Vilken framtid vill vi ha och vara en del av?

 

Jag tror att något av det viktigaste vi kan göra är att hedra andra människor, visa att vi ser och bryr oss. I det lilla och i det stora. Att säga godmorgon på bussen, ge en komplimang, skriva en hälsning, hålla upp en dörr, le mot en främling, erbjuda vår hjälpande hand ibland. Alla dessa små handlingar av medmänsklighet bildar även de en kedja av kärleksfullhet som till slut räcker jorden runt. Vi behöver inte alla utföra stordåd men vi kan alla bidra till en mänskligare värld genom små gester av kärlek.