Energi 365

Oj, vad tyst det är hemma. Irma har precis somnat, hon har varit lite orolig och ledsen idag också så min gissning är att hon antingen är lite krasslig eller så går hon igenom en utvecklingsfas nu. Själv har jag suttit och gråtit framför Oprah, det handlade om människor med svåra fobier för bakterier och hur de genomgick en intensivbehandling för detta. Eftersom jag själv kämpade så hårt med min fobi för sniglar när jag gick i KBT för 1,5 år sedan kan jag verkligen sätta mig in i vad de går igenom under behandlingen med exponeringen för det jobbiga och de ångestattacker som medföljer.

I samma stund som jag skriver det här inser jag att jag tyvärr till viss del har halkat tillbaka i mina fobiska tankar kring sniglar. Jag tänkte att jag skulle lägga ut en bild på en snigel under texten men det kändes jättejobbigt att googla på sniglar och få upp massa bilder på en gång. Instinktivt höll jag för ögonen och stängde ner google igen. Det var inte bra. Jag måste göra ett nytt försök med en gång.



Jag gick lite långsamt fram nu och valde en bild på en snigel med skal, för er som följt mitt kämpande mot att komma över min fobi så vet ni ju att det är de s.k. mördarsniglarna och skogssniglarna som är värst att konfrontera men jag sitter här själv och svettas så det får räcka med ett litet steg nu (för två år sedan hade det iof varit helt omöjligt för mig att självmant ens titta på en tecknad bild av en skogssnigel så jag är ju fortfarande väldigt mycket bättre än då). Men det känns ändå ledsamt att inse att jag fallit tillbaka i gamla mönster och jag vet att det bara finns ett sätt att mota tillbaka ångesten - genom konfrontation. Att gång på gång på gång möta det läskiga tills dess att ångesten inte kopplas samman med åsynen av en snigel. Jag vet att jag kan. Jag har tagit mig förbi rädslan en gång, nu gäller det bara att inte hamna i gamla beteenden igen.

Bilden är lånad från http://hem.passagen.se/tabykh/snigelalbum.htm