Energi 365

En lugn frukoststund innan det blev lite mer action...

Morgonen inleddes på ett närliggande café med frukost och senaste Tara, efter någon timme kom Maria och vi fikade fram tills lunchdags då vi reste oss för att gå hem till mig. Plötsligt inser jag att "shit, jag tror vattnet går..." Jag bankar på dörren till toaletten där Maria är och rusar in för att kontrollera att det inte är blod (med Irma trodde jag ju också att vattnet gick...) och TACK OCH LOV så är det vatten!!! Men det kommer inte så mycket (någon dl kanske i två omgångar), jag tänker ju mig att det skall forsa ut som det gjorde förra gången när de tog hål på hinnorna och vi går snabbt hemåt.

Väl hemma ringer jag till förlossningen för att höra vad man gör nu och barnmorskan frågar om jag känt bebisen efter det att det runnit vatten? Nej, det har jag ju inte... På förmiddagen var hon aktiv i magen men efter vattenavgången har jag inte känt henne alls. Barnmorskan ber mig dricka några glas isvatten och buffa på magen för att sedan ringa tillbaka efter 15 minuter och det gör jag! Knuffar och buffar och häller i mig vatten men lilltjejen gör inte det minsta lilla väsen av sig... Så jag ringer tillbaka och då säger barnmorskan att det är bäst att vi åker upp för en kontroll, hon säger också att ta med dig det du behöver i fall ni får stanna men det kan också bli så att ni får åka hem igen!

Maria ringer efter taxi och till Jimmy som ju är på jobbet, jag fortsätter att knuffa på magen under hela taxiresan (med en minst sagt pratglad taxichaufför som berättar om en körning han hade i området med ett par som var på gång att föda och som fick veta att det var fullt överallt, närmaste förlossningsavdelning med platser fanns i Falun... Fast till slut fick de plats i Södertälje så det var ju lite bättre i alla fall...) men lilla bebisen fortsätter att vägra svara på mina anrop! Jag försöker att hålla mig lugn men självklart går det inte helt att mota bort onämnbara tankar som börjar med "tänk om...", JOBBIGT!

På SöS blir vi väl mottagna, får vänta på att ett rum skall städas ur innan vi får komma in. Barnmorskan känner och lyssnar med en sådan där trägrej innan hon sätter CTG och när jag väl hör hjärtljuden börjar jag förstås att gråta av lättnad! Samtidigt kommer Jimmy in i rummet och blir förstås också väldigt glad när det visar sig att Mini har fina hjärtljud.

Jag har CTG i cirka en halvtimme, sedan kommer en läkare och gör ett ultraljud (det ser bra ut) samt en undersökning. Det verkar som att det är en yttre hinna som spruckit och att ett yttre skikt med vatten sipprat ut (hade ingen aning om att man kunde ha en yttre hinna...) för den riktiga hinnan är intakt och bebisen har det bra därinne med vatten och allt ser ut som det skall ♥

Tack och lov, vi kunde efter detta åka hem med vetskapen om att allt är bra med bebis och vatten och hinnor :-) Men det tog ju en del på krafterna så både jag och Jimmy är ganska spaka ikväll, vi trodde ju där ett tag att nu blir det igångsättning även denna gång och förlossning på beställning så att säga! Nu hoppas vi såklart att förlossningen sätter igång av sig själv och att vi nästa gång vi lämnar SöS gör det med en liten fjunig och underbar dotter i våra armar ♥♥♥

KRAMAR!!!