Bloggpaus

Hej bloggvänner, hoppas att ni har en skön lördagskväll och njuter av att vara med nära och kära, kanske äta något gott och koppla av tillsammans! Själv har jag mest legat på soffan sedan vi kom hem från IKEA. Matthet, illamående, tryck över bröstet, yrsel och dåsighet kantar även denna dag och jag inser att nu är det dags att göra handling av alla de gånger jag sagt att jag måste prioritera om. Det är bara att inse, jag är ingen superkvinna och kommer aldrig att bli det. Jag fixar inte att vara en bra mamma, fru, vän, dotter, syster, anställd, bloggerska osv på samma gång. Jag fixar inte att tacka ja till allt som är roligt för jag kommer att krascha ordentligt om jag inte börjar säga NEJ. Det är slut med att springa och springa och springa efter mer när jag redan har så oändligt mycket att vara tacksam för. Med detta sagt så har jag bestämt mig för att pausa bloggen ett tag. Kanske en vecka, kanske tre eller i flera månader. Jag kommer tillbaka när jag hittat mig själv och en tillvaro som är balanserad. Tills dess kommer jag inte att besöka bloggvärlden för den gör mig inte gott just nu. Vi ses här framöver och en riktig bamsekram vill jag ge till varendaste en av er som har tyckt om att komma hit in ♥

Det betyder så mycket!!!

Godmorgon! Jag kom hem igår kväll strax efter tiotiden och tillbringade en stund med att prata med Jimmy innan jag lade mig i vettig tid (är det något som skall prioriteras absolut först så är det att få ordning på sömnen, det är helt förkastligt med 5-6 timmar sömn varje natt och ibland ännu mindre). Jag har sovit ganska gott och idag känner jag mig både glad, lättad, orolig, förväntansfull, lite rädd och eftertänksam på samma gång. Att ligga på en akutmottagning i flera timmar och dels oroa sig för sitt eget tillstånd men också se den ena personen efter den andra komma in med ambulans sätter världen i gungning... Det är ju bara hälsan som betyder något i slutändan, ja och kärleken naturligtvis men om du skall kunna älska så måste du leva. Så enkelt är det ju.

Jag vill igen tacka för att ni delar med er av era erfarenheter, era tankar och peppar mig till att hitta fram till prioriteringar som får mig att må bättre. Jag tar till mig av era ord, det är svårt att hitta nya vägar på egen hand. Ibland undrar jag varför jag hamnar tillbaka i gamla hjulspår när jag faktiskt har så mycket insikter, kring mig själv, vad jag behöver, vad det är som inte fungerar och vad som skall förändras/förbättras för att jag skall må bättre. Men jag får se det som tillgångar nu, det spelar ingen roll om jag vetat detta länge för nu är nu och jag är här och jag har stöd omkring mig.

Idag åker familjen till Barkaby, kan tyckas stressande kanske att gå till IKEA och andra affärer men jag ser jättemycket fram emot det. Äta köttbullar, köpa några saker vi behöver, kolla in en ny TV och lite annat skall bli riktigt mysigt. Och sedan blir det en lugn kväll här hemma tillsammans med min älskade familj! Ha en underbar lördag och tack för att ni finns, kramar till er ♥

En månad eller 60 år...

Hej fina ni och tack för att ni tar er tid och skriver så kloka och omtänksamma kommentarer, det känns så lyxigt!!!

Jag befinner mig på St: Görans sjukhus sedan tvåtiden i eftermiddags, är så trött nu och skriver inte vad som hänt men jag fick mig en ordentlig tankeställare tidigare idag... Vill bara åka hem nu, väntar på att träffa en sista läkare och håller tummarna för att han kommer snart!

När jag kommer hem ikväll är det nya tider som gäller för mig, regelbundet samtalsstöd skall jag se till att få och sedan är det slut på att göra felaktiga prioriteringar i mitt liv!!! För om jag bara hade en månad kvar att leva, vad hade jag gjort då? Jag hade spenderat varje sekund med min familj, bara vilat i deras ovillkorade kärlek. Och om jag har 60 år kvar att leva, hur vill jag spendera dem? Det vet jag nu men jag behöver stöd i att göra de förändringar som krävs...

KRAMAR