Ligger på sängen och funderar på om jag skall göra slag i saken och lägga mig för kvällen. Jag är nämligen rejält trött i såväl huvud som kropp. Ja, mest huvudet när jag tänker efter för kroppen har jag väl inte direkt slitit ut de sista veckorna om man säger så... Men huvudet signalerar att jag skall ta det lugnt, lyssna på den inre rösten, mitt omedvetna som vill ruska om mig ordentligt.
Det har varit en bra helg. Maken är i Nice sedan fyra dagar tillbaka och springer Marathon och kommer hem imorgon igen. Det skall bli skönt men vi har haft det riktigt bra :-) Lugnt och intensivt på samma gång. Mysigt. Och harmoniskt. Ändå är jag så trött att jag knappt kan stå upprätt... För jag kör på i 180, från sex på morgonen till elva på kvällen, 7 dagar i veckan, 365 dagar om året. Och ändå blir jag aldrig klar. Med vad det nu är jag skall bli klar med???
Hoppas att du har haft en skön helg och får en ny, bra vecka!!!
STOR KRAM
Ja, klar blir man väl aldrig... förrän man ligger där i kistan ;-) Kram /Malin
skriven