Fick den här bilden igår av vår granne som fotat våra och deras tjejer en del när de lekt, denna är från i sensomras och den är enligt mig så underbar att jag blir mållös varje gång jag tittar på den!!! Hur kunde jag få en sådan fantastiskt ljuvlig liten unge ♥♥♥
Att få barn är en gåva. Att bli kär är en gåva. Att få vara stark och frisk är en gåva. Att skratta ett bubblande, frigörande skratt är en gåva. Tänk så många gåvor vi får och ger till varandra under en livstid. Ibland är det lätt att ta dem för givna, ibland saknar vi de gåvor vi inte fick så att det gör ont. Om vi ger, så får vi. Och om vi får, så vill vi ge. Det tror jag på.
Efter en hektisk förmiddag på jobbet gick jag till McDonalds och satte mig själv med min mat vid ett bord, efter att ha coachat två personer vill jag ha det stilla, helst inga samtal alls. Efter någon minut kom det en kvinna och frågade om hon fick slå sig ner, hon var uppenbarligen kontaktsökande och jag var uppenbarligen inte intresserad av att föra en konversation om McDonalds på Kungsgatan är ombyggt nyligen eller om vem som kommer att vinna Idol (tittar inte ens så där har jag verkligen INGET att komma med...).
Hon tystnade efter ett tag, åt upp sin glass och önskade mig en trevlig dag. Och då kände jag det dåliga samvetet komma krypande, vem är jag att inte vilja ge en kvinna en stund av samtal. Men så tänker jag att gåvor ger vi inte bara till andra, de viktigaste gåvorna kanske är de vi ger till oss själva. Och idag behövde jag en tyst stund innan jag ska ha måndagens tredje coachsamtal. det var viktigare för mig, idag, att ge mig en gåva (tystnad och ro) än att ge någon annan det som hon behövde. Och det måste få vara okej, också.
♥
Såklart är det ok! Men jag förstår hur du menar, är preciiiiis likadan! Läser alla dina rader med glädje, alltid lika träffande o inspirerande är du!
Underbart fantastisk bild, jag bara älskar den! Kram på dig