Ungefär samtidigt som jag slutade (mer eller mindre) att blogga för två år sedan startade också en långdragen, ibland smärtsam och ibland glädjefull process inom mig. De där stora frågorna som många av oss brottas med, till och från om inte annat, slog rot inom mig. Eftersom jag jobbar som coach och hjälper människor framåt i olika processer är det också svårt (om inte omöjligt) att själv värja sig mot sina egna rädslor, drömmar, funderingar och obalanser. Alla dessa tankar som härjade inom mig blev efter hand mer sorterade, strukturerade och började forma mönster jag inte längre kunde värja mig för. Förra sommaren föll en del på plats och någonstans därefter fattade jag ett beslut. Inte ens idag kan jag säga exakt när det skedde men en dag formade jag orden i mitt huvud och jag uttalade dem högt för min omgivning. Jag vill skilja mig.
Idag, ett antal månader senare har både han och jag landat i denna nya tillvaro och gått vidare på olika sätt. Vi är vänner och respekterar varandra. Vi har båda gråtit, skrikit, tystnat, lyssnat, pratat, funderat, analyserat och även skrattat tillsammans. Resan har varit lång och tung men vi har mött allt det jobbiga och vågat stanna i det. Och därför tror jag vi båda står starka idag. En lättnad och glädje för alla inblandade skulle jag vilja säga och jag har stor respekt för oss båda, att vi lyckats skapa en skilsmässa där vi faktiskt haft en konstruktiv dialog och närhet till varandra.
Nu är det snart dags att ta de sista avgörande stegen, om knappt två veckor flyttar jag till en egen lägenhet. Jag kommer att göra allt för att skapa det bästa livet för mina två små tjejer och mig själv. Och jag vet att även han kommer att tänka och agera likadant. En skilsmässa är det väl ingen som eftersträvar och önskar sig men utifrån rådande omständigheter är detta rätt beslut som har fattats. Det vet jag med säkerhet idag även om resan hit som sagt varit otroligt tung många gånger. Ordspråket "det som inte dödar, det härdar" har fått en helt annan betydelse hos mig efter detta år.
Det är dags att vända blad i livet. Jag har massor jag vill dela med mig av och jag har drömmar jag vill förverkliga. Jag har blivit starkare och stoltare, tryggare och gladare. Jag faller nedåt mellan varven men tar mig upp igen. Jag tvivlar ibland men hittar tillbaka till min inre styrka. Jag vet att jag tar ansvar för resten av mitt liv. Kort sagt trodde jag aldrig att jag är så här jäkla stark men det är jag ju!!! Jag är fucking jävla stark, ursäkta svenskan :-)
Så här står jag nu, version 2.0... Upp och ner och upp igen. Och jag är grymt förväntansfull. För vet du... Idag är första dagen på resten av ditt liv ♥
En stor varm kram till dig <3
skriven/Nina