Sitter i soffan bredvid världens finaste lilla mops Nemo och testar några nya fotoappar. Lyssnar på skön musik i bakgrunden, blickar ut över ett nystädat vardagsrum. Tittar ner på min kropp som är totalt mörbultad efter ett monsterpass med min PT Rickard imorse. Vänder blicken ut genom ett fönster och ser snön som fortfarande ligger kvar på gatorna, ljusslingorna hos grannarna som lyser upp den begynnande decemberkvällen och det maffiga körsbärsträdet som om några månader åter står i blom precis utanför mina fönster. Och när jag sitter här med den där lille underbara hunden liggandes tätt intill mig så tänker jag att jag vill avsluta det här året med att påminna mig själv om vad jag är tacksam över.
Det första som kommer till mig är faktiskt tacksamheten över att jag klarar mig helt själv. Det är en sådan befrielse att jag fattar de stora besluten i mitt liv utifrån att jag vill, inte för att jag måste. Jag och tjejerna klarar oss bra på min lön. Jag kan inte åka utomlands som jag kunde förr, jag har boendekostnader på över 11 000 kronor i månaden, jag köper sällan kläder till mig själv längre och nästan bara om jag har rabattkuponger från MQ, Lindex eller Kappahl. Jag kan inte "unna mig" som förr men jag har min frihet ♥ Jag klarar mig. Det är en himla go känsla.
Jag är oerhört tacksam för mitt jobb. Jag har en magisterexamen i offentlig förvaltning från Göteborgs universitet i grunden. Började min karriär som "byråkrat" på Försäkringskassan som sjukpenningbedömare. Idag, snart tio år senare, får jag göra det jag verkligen älskar. Föreläsa för människor om lycka och positiv stress. Får sprida ljus och glädje till människor. Jag får leda grupper framåt, mot sina önskade mål. Jag får utveckla föreläsningar och utbildningar, jag får utbilda kollegor internt i att bli grymma på relationer och på att förändra (sig själva och världen).
Jag är så oerhört tacksam för att jag fått bli mamma till två tjejer, till Irma och Majken. På något sätt känns det fortfarande lite overkligt ibland, att just jag som haft en del tuffa strider i livet kunde bli mamma. Att jag hade en sådan tur att få två friska barn som jag får ha till låns. Två flickor som kallar just mig, av alla miljoners miljoner människor i världen, MAMMA.
Jag känner tacksamhet över att jag träffade en man för 16 månader sedan som är god i varje del, som är kärleksfull på ett rent och fullkomligt sätt. Som är trygg, rolig, generös, lite tokig, intelligent, stilig, ambitiös och ärlig. Han gör min tillvaro som ibland varit lite "upp och ner" harmonisk och enkel.
Jag är också tacksam för min stora, brokiga och tokiga familj. Att min lilla mamma som är så svårt sjuk har så mycket kärlek omkring sig. Jag hoppas att hon vet det. Jag har bett för henne och jag hoppas att hon får det ljus över sig som jag önskat för henne. Jag är tacksam för att jag fortfarande har mina (gamla) föräldrar i livet och att jag har tre syskon som jag är himla glad över. Jag är tacksam för alla kusiner mina två tjejer har och jag är tacksam för alla respektive som tar så bra hand om mina kära syskon.
Sist, och kanske störst, så är jag tacksam över mig själv. För att jag är en människa med ett stort hjärta som har så mycket att ge till andra. För att jag vågar möta livet så som det är. För att jag bär mig själv genom detta liv på ett ödmjukt och kärleksfullt sätt.
Jag önskar att du också vill ta dig en liten stund ikväll eller imorgon och fundera igenom vad du är extra tacksam för såhär i slutet av 2015. Det är ett fint sätt att avsluta det gamla året och påbörja det nya tycker jag.
Stor och varm kram till dig ♥
Takk for at du skriver så fint! Du virker som en både klok og modig person !! Ønsker deg et godt nytt år! Varm klem til deg Caroline! Birgit