Att känna sig tacksam när solen värmer, vinden är stilla och allting är i harmoni är enkelt och känns kanske till och med som något självklart. Att känna tacksamhet när livet känns lite motigt är troligtvis inte lika lätt för de flesta av oss. Men även de dagar då vi tvingas gå på den smala, snåriga vägen i livet finns det något vackert att vila blicken på. Om vi bara ger oss själva chansen ♥
Det här är en dag som varit lite extra utmanande för mig. Därför tänkte jag nu ta en liten stund för att reflektera över vad jag är tacksam för.
Först och främst är jag tacksam för att jag har orkat välja en väg i livet som jag verkligen tror leder mig framåt. Det hade varit så enkelt många gånger att slå dövörat till och inte lyssna till mitt innersta, det sanna jaget. Att köra på som en gammal arbetshäst i upptrampade och invanda hjulspår... Alla timmar som jag har lagt på att hitta MIN väg i livet, stort jävla tack till mig själv för det arbetet som nu är gjort :-)
Jag är tacksam för att jag får människors förtroenden i min yrkesroll. Att jag får möjlighet att inspirera andra och att coacha andra framåt. Att få ge andra av min energi ger mig tusenfalt tillbaka. Jag är ödmjuk inför uppgiften. Och oerhört tacksam.
Jag är tacksam, utöver mitt eget förstånd, för att jag får vara mamma till två flickor. Att det finns två människor i denna värld som jag får ge så mycket kärlek till och som ger mig så fantastiskt mycket tillbaka. Idag stod jag på Irmas första skolavslutning och såg henne tillsammans med många andra härliga ungar sjunga för oss föräldrar. Visor som handlade om kärlek, respekt, hjälpsamhet, gemenskap, Och tacksamhet. När jag stod där tänkte jag för mig själv att dessa barn är vår nutid, vår framtid. Vilka möjligheter de står inför, vilka utmaningar. Och jag slogs då av tacksamheten, att få bidra. Få vara med. Så jäkla magiskt.
Jag är tacksam för all den godhet som finns i världen. Små gester av kärlek, de finns där, hela tiden. Om vi bara öppnar ögonen för dem. En dag som denna när något fruktansvärt tycks ha drabbat en ung tjej och hennes anhöriga tycker jag att det är allas vår förbannade skyldighet att vara tacksamma över livet. Ta vara på de små stunderna. Och de stora.
Jag är tacksam för mycket. Jag är också lite ledsen idag, lite utmattad, lite sorgsen i mitt innersta. Och det går bra att vara tacksam ändå. OCH. Inte MEN. Och är ett himla bra ord. Det förtar inte meningen i det som kommer före, inte heller i det som kommer efter.
Jag är tacksam. Men jag är ledsen.
Jag är tacksam. Och jag är ledsen.
Jämför de två meningarna. Jag tror nämligen att den senare symboliserar vad livet handlar om.
Yin och yang.
Ljus och mörker.
Glädje och sorg.
De finns där, sida vid sida. Hitta accpetansen. Sluta kämpa emot. Det går att vara tacksam på natten, i mörkret. Precis som på dagen, när ljuset bländar.
Livet handlar om både och.
♥♥♥
Dravel! läst din blogg under ett par års tid och tycker INTE du lever som du lär. Mycket fina ord men i grund o botten verkar du vara en ganska osäker person...