Jag fick en kommentar häromdagen som fick mig att fundera över hur människor (ja, nu generaliserar jag grovt) bedömer andra utifrån huruvida de tycks vara själsligt svaga eller starka. Styrka är ganska enkelt att uppskatta när det gäller fysisk kapacitet. Genom att använda våra sinnen syn, hörsel och känsel kan vi dra korrekta slutsatser många gånger. Att "Hero" och "Bullet" från populära fredagsmysattributet Gladiatorerna är starka känns ställt bakom rimligt tvivel.
Men vem är egentligen mentalt stark? Hur bedömer vi själslig styrka? Det är här jag tror att vi många gånger låter oss luras. Är den karismatiske och omåttligt populäre föreläsaren som predikar om vägarna till personlig utveckling per automatik den som är själsligt grundad och stark? Är det bloggaren med hundratusentals följare som reser över världen och blir lovprisad för sin modellkropp? Är det den framgångsrika företagsledaren som tar med vännerna i privatjeten till en fotbollsmatch i Milano? Är det din granne/kollega/terapeut/yogainstruktör som är mentalt stark och solid i sin person?
Ja, hur vet vi egentligen det? Kanske är det de alla. Kanske inte. Det jag i alla fall tror är att yttre framgång och den bild många av oss visar upp via sociala medier och andra forum inte på något sätt visar upp fullt ut hur innerliga vi är. Hur sant vi väljer att leva våra liv. Om vi faktiskt kämpar varje dag för att välja, den för oss, rätta vägen eller inte.
Är du svag om du visar upp hela paletten av känsloyttringar för andra? Är du stark om du aldrig visar dig svag?
Jag vet i alla fall att de människor jag känner och som är starka som oxar (då menar jag inte mätt i muskelstyrka) och som har tagit sig igenom tuffa prövningar i livet, de berättar också för omvärlden om sina rädslor. Sina svagheter. Sina demoner. Sina tvivel. Och de bjuder likväl på sina framgångar, glädjeämnen och sina erfarenheter. De är inte rädda för att visa sig svaga och det är kanske det som gör dem starka.
För de är ju svaga. Och de är starka. De är öppna för det som livet bär med sig, i nöd och lust. De är autentiska.
Så bra skrivet. Jag tycker om att läsa det du skriver, det känns genuint och äkta. En skön motpol till det du mellan raderna lyfter fram, inte bara i det här inlägget, nämligen de som genom sitt bloggande försöker framstå som något de inte är, och de som skriver om sådant och framställer sig på ett sätt som förväntas vara "rätt" och populärt. Du förmedlar något äkta. Oavsett om det är när du känner dig svag eller stark. Du förmedlar en oförskönad sanning, en tänkvärd sanning. I mina ögon är du en stark person.
skriven