Klagomuren


Tack moder jord för att ljuset är tillbaka, för att våren tar sina första stapplande steg detta år. Utan ljuset, vårluften, fågelkvittret vet jag inte om jag skulle orka ta mig upp om morgnarna just nu. Jag känner mig helt slut, urlakad, urkramad. Det är på ren vilja jag sitter på tåget i riktning mot jobbet idag.
 
Jag har haft tjejerna själv i drygt två veckor. Deras pappa har fått en bebis i dagarna och då vi haft influensan från helvetet hemma hos oss har vi inte velat riskera att dra in smittan hos dem precis när det varit dags för födsel. Så vi alla tre tjejer har varit jättesjuka och jag har försökt få ihop jobb med en veckas vab med massa konstiga influensasymtom i form av rygg- och tandvärk. När jag väl fick feber försvann värken över en natt, skönt förvisso men märkligt. Jag har aldrig haft så ont i ryggen tidigare och blev ganska motiverad att komma igång bättre med träningen igen. En bonuseffekt får man väl säga ;-)
 
Vi åkte till Romme (en skidort nära Borlänge) i fredags med några andra familjer för att åka skidor över helgen, som tur var hade febern lämnat Irma och Majken då. Jag var rätt dålig men det funkade. Som grädde på moset ramlade jag dock i gröna backen på söndagen och gjorde illa benet. Så nu stöttar jag mig på en krycka och känner mig på samma fysiska våglängd som mamma (som fyller 80 i år).
 
Kombinationen mycket på jobbet, vabstress, egen sjukdom, skidresa, sträckning i vaden och lite annat har alltså tagit ut sin rätt. Idag tar tjejernas pappa över och jag tycker att det ska bli så fantastiskt lyxigt att vara BARA jag i några dagar. Inte laga någon avancerad mat, såsa framför TV:n så mycket jag vill, gå och lägga mig tidigt och bara bläddra i skvallertidningar, inte prata med någon :-) Herregud, så underbart!!!
 
Ska se om jag kan komma iväg på yinyoga ikväll varje fall, borde funka med benet. 
 
Hoppas att du får en underbart vårig och fin dag, kramar!!!

Kommentera inlägget här :