Sommaren 2014 åkte jag på ett retreat för första gången och det var en otroligt värdefull vistelse. Så många känslor som kom och gick under dessa dagar. Det var nästan direkt efter till att jag flyttade till min nya lägenhet och det var så mycket känslor inom mig den sommaren. Jag var kreativ, glad, upprymd, hoppfull, sorgsen, arg, förtvivlad, lycklig, olycklig, stolt, bitter, förvånad och typ varenda känsla som det går att uppbåda :-) Jag tittade i början på denna sommaren på kommande retreats runt om i landet men det blev aldrig någon bra macthning. Men nu känner jag att min kropp och själ skriker efter stillhet och ro så när jag skrivit klart det här blogginlägget ska jag ta en stund att leta efter kommande retreats.
Nästa vecka är intensiv. Jag har förändrat min arbetssituation ganska mycket det här året, både pga av en omorganisation men även utifrån att jag får fler och fler förfrågningar om framförallt föreläsningar. Tidigare träffade jag flera gånger i veckan individer för enskilda samtal. Det är naturligtvis också ett fokuserat arbete som kräver att jag är professionell och närvarande. Men föreläsningar, workshops och gruppcoachningar är något annat. För mig är det i alla fall det. Jag tror att det påminner ganska mycket om att hålla på med idrott på elitnivå. Det går inte att spela match måndag, tisdag, onsdag, torsdag, fredag och sedan träna hårt varje lördag och söndag. I torsdags föreläste jag i Gävle för drygt 250 personer. Jag körde först till jobbet inne i stan klockan sex på morgonen för att hämta en datorväska, därefter upp till Gävle, gjorde en intervju med en kvinna som inspirerar mig, hade ett lunchmöte med en kollega från kontoret däruppe, laddade inför föreläsningen, genomförde den och körde tillbaka till Stockholm. Jag var hemma vid elva på kvällen. I fredags var jag upprymd (föreläsningen gick väldigt bra) och också heeeeelt slut. Efter en sådan urladdning behövs det en eller ett par dagar att ställa om igen, inför nästa "match".
Nästa vecka är intensiv, som sagt. På onsdag kväll kör jag en tre timmar lång workshop om svåra samtal. På torsdag föreläser jag på kvällen om framgång. Hela fredagen utbildar jag chefer i caochande förhållningssätt. På onsdag och torsdag dag gruppacoachar jag styrelser. Det är mycket men jag har bedömt att det är ok. Detta på grund av att hela måndagen och tisdagen ska jag sitta med min kollega och förbereda kommande aktiviteter. Enda smolket i bägaren har varit att jag sedan säkert ett halvår har stått som backup för två kollegor i en annan region som ska köra en två dagars utbildning måndag och tisdag. Det har ju känts så osannolikt att någon av dem skulle bli sjuk just dessa 2 av 365 dagar. Har jag tänkt. Ja, jag bjuder på den idiotiska tanken... Nu är det väl någon återigen som tänker att "hon lever inte som hon lär", haha.
Hur som helst. I fredags eftermiddag satt jag i möten, helt slut men ändå nöjd med veckan. Och trots att nästa vecka är fullspäckad så har jag mitt andningshål på måndag och tisdag. Klockan två kommer ett mail från en av de andra kursledarna: "Jag är sjuk. Du får gå in som resev."
Klart att man kan bli sjuk. Det kändes dock som att någon drog ur en propp ur mitt inre. En timme innan jag behövde sticka för att hämta barn och ta helg (och jag satt i möte fram tills dess) får jag detta besked som i realiteten innebär att jag behöver sitta hela helgen och förbereda mig. Att planeringsdagarna får ställas in. Och att nästa vecka blir att spela match 5 dagar i sträck, vissa dagar 2 matcher.
Vad jag lär mig av detta är att i fortsättningen kallt räkna med att människor får förhinder, ställer in, blir sjuka, you name it.
Jag har verkligen försökt att ladda om batterierna i helgen men det är svårt när det inte finns någon legitim tid för återhämtning och vila.
Jag ska fundera igenom min nya arbetssituation och hur jag behöver ha det framöver. Två individcoachningar per dag är helt ok, två föreläsningar per dag är det inte. Inte ens en föreläsning per dag. Jag kan "spela match" tre dagar i veckan, två dagar behövs för reflektion/förberedelse/förbättringsarbete/administration och helgen ska vara helig. Tid för att ta hand om kropp och själ ♥
KRAM
Jag tänker att är det inte så att vi hela livet lär av våra "misstag" och så länge vi lär och ändrar hur vi lever då det visar sig att de val man tidigare gjort inte blev helt lyckade för att må så bra som möjligt själv och för att det ska bli så bra som möjligt för de i vår omgivning så gör vi det bästa vi kan. Att du har den kunskap du har genom ditt yrke som coach gör att du inser att så här kan jag inte göra i fortsättningen då blir det inte bra då lever du ju som du lär med tanke på kommentarer i tidigare inlägg. Vi är alla människor och bara för att man är coach till yrket är det ju omöjligt att göra allt "rätt" i det privata livet.
skrivenJag hoppas verkligen inte du tar åt dig av de mindre positiva kommentarerna utan kan slå ifrån dig dem och att du fortsätter skriva här på bloggen. Du är så klok och jag vet ingen som alltid fångar mitt intresse när du skriver, jag fastnar alltid här inne och suger åt mig av dina texter. Tror vi är rätt lika på mycket och livet har inte alltid varit snällt mot någon av oss, men jag hittar inspiration och motivation att jobba med mig själv när jag kikar in här och uppskattar att du delar med dig av det som inte är perfekt och rosenrött i livet, det blir mer ärligt och äkta då.
Hoppas att du hittar kraft att genomföra veckan utan att krascha helt och ta hand om dig så gott det går!
Många styrkekramar Bella