Vårkänslor...

När jag är ute och föreläser får jag ibland blommor eller presenter efteråt, jag blir lika glad varje gång! Tycker att det är superhärligt att komma hem med känslan av att jag har gjort något bra och att de som jag har mött har varit glada för att jag har varit där. Med det menar jag förstås inte att jag inte uppskattar alla andra uppdrag (eller att de inte uppskattar mig) men jag blir ändå barnsligt förtjust när jag får en present efteråt, som de här härliga och våriga presentpåsarna jag fick för några dagar sedan. Passar perfekt i dessa dagar när vårkänslorna verkligen väcks till liv, ja när hela Sverige bildligt talat väcks till liv igen. Jag måste passa på att åka ner till Kungsträdgården snart och njuta av körsbärsträdens prakt, lika magiskt varje år ♥
 
Den här helgen har jag tjejerna och vi ska hitta på lite smått och gott som också kan upplevas som typiskt våriga aktiviteter. Jag måste byta till sommardäck och Irma behöver en ny cykel. Hon ser enorm ut på cykeln som passade fint så sent som förra sommaren. Herregud, så stora tjejerna har blivit! Irma är jättelång, ibland kan jag komma på mig själv med att fundera på hur gammal hon är egentligen? Det är så viktigt att komma ihåg att de forfarande är "små" och att de får vara det i tanke och handling. Jag tror att det är lätt hänt att behandla barn utifrån hur de ser ut, snarare än utifrån hur de faktiskt är... Irma och en annan tjej i hennes klass är längst av alla barn och kan säkert uppfattas som att de är tio år. Sedan finns det andra barn i klassen som är mycket kortare och har ett annat rörelsemönster, de kanske i vissa situationer kan uppfattas som fem-sex år. Tänk vilken skillnad det då kan bli, om vi avkräver olika ansvar och har olika förståelse för deras beteende fast de är lika gamla och sannolikt lika mogna/omogna.
 
Oj, nu hamnade jag på ett sidospår (igen...)! Jag höll ju på att fundera igenom vad som händer i helgen. Snart ska jag i alla fall åka iväg och spinna, skönt och behövligt, och sedan vill jag vara utomhus så mycket som möjligt. Kanske fixa en liten picknick? Jag hade tänkt baka ostbröd innan jag sticker iväg men så hamnade jag här istället... Ja, det handlar ju om att prioritera och välja med omsorg :-) Och bloggen skulle behöva lite mer kärlek och omvårdnad, jag har i alla fall gjort om designen nu och jag gillar den. Mer stilren. Men jag ska ändå känna efter ett tag, kanske hamnar jag tillbaka till det lite mjukare och ljusare igen... Vi får se!
 
Innan jag avrundar kan jag i alla fall bjuda på ett superenkelt recept på glutenfria ostbröd som jag tidigare hittat hos en annan bloggare (minns inte vilken), de går snabbt att göra och även tjejerna älskar dem!
 
Vispa 3 ägg pösigt med elvisp. Vänd ner 1,5 tsk bakpulver och rör om väl. Blanda ner 1 dl mandelmjöl och avsluta med 2 msk fiberhusk. Låt stå någon minut så att degen sväller och därefter blandar du ner 3 dl riven ost (jag tycker att det bli godast med västerbottenost men det går ju förstås bra med vilken sort som helst, beroende på hur mycket ostsmak du vill ha på bröden). Klicka ut 6-8 klickar på en plåt med bakplåtspapper. Blöt händerna och forma dem till ganska platta "bullar". Låt stå i mitten av ugnen, 175 grader i ca 15 minuter. Ta ut bröden när de är gyllenbruna. Servera direkt med exempelvis smör, en mild ost (jag tycker att Stureost är den absolut godaste milda osten), rökt skinka/kalkon/kyckling i tunna skivor och gurka eller paprika. Såååå gott!!!
 
KRAM

Kommentera inlägget här :