Att ha en "bad hairday" vet jag inte så mycket om... Att ha en "bad hairsummer" är en helt annan sak, det kännetecknar nämligen den här sommaren :-) Kombinationen av att jag är värdelös på att fixa med mitt hår och att jag gick till en sjukt dålig frisör för ett tag sedan gör att jag ser ut som miss Swinto varje dag (denna bild är dock ett skräckexempel, riktigt så illa är det inte hela tiden... Bara nästan, haha). Men vem bryr sig??? 38 år fyllda känner jag mig klokare än någonsin, sann skönhet kommer verkligen inifrån! Tycker jag ser exempel på det varje dag, överallt.
Godmorgon bloggvänner!
Idag bär det av ner till Göteborg, jag kan ju inte gärna tillbringa två veckor på Västkusten utan att åka ner till lilla mamma ♥ Det blir mysigt för tjejerna också att få träffa henne. Eller... Mysigt är kanske fel ord i sammanhanget. Det är inte speciellt mycket som är mysigt med en svårt alzheimerssjuk människa vars säng på demensavdelningen är ens fängelse. Ordet jag tänker på är kanske snarare meningsfullt, för oss alla fyra. På lite olika sätt.
De senaste dagarna har jag tänkt litegrann på begravningar. Det låter sannolikt deprimerande men det är inte på det sättet jag har tänkt på dem. Ibland kan tanken på begravningar, min egen eller andras få mig att höja blicken. Hitta känslor, byta perspektiv. Egentligen är det märkligt hur lite vi pratar om döden i vår del av världen. Min uppfattning är i alla fall att den är minde värdeladdad i andra kulturer. Nu när min mamma befinner sig på den sista stationen på sin livsresa blir det naturligt att tänka lite extra på just avslutet. Och jag väljer att tro att det finns något mer, efter döden. På något sätt. I någon form. Jag tycker om att tänka så i varje fall och då kan det knappast vara av ondo. Att universum är evigheten och att vi alla är en del av den. En lika stor del, oavsett vilka vi är och vilka vi har varit. Vi är alla lika betydelsefulla. Vi är alla lika betydelselösa.
Nä, nu ska jag sluta att filosofera så här på morgonkvisten... Ska nog gå ut på altanen och reda lite i mitt trasselsudd till hår istället ;-)
KRAAAAAM
Begravningar och död är verkligen laddat. Jag förlorade min älskade mamma för snart ett år sedan och nu vakar jag över min älskade pappa vars liv snart kommer vara slut. Båda mina föräldrar på ett år och jag är bara 38. Det är så sorgligt och hemskt att jag ibland slår bort tanken för att jag orkar inte bryta ihop konstant. Hur kunde livet bli så här??
Men som du skriver väcker det enormt mycket funderingar kring egna livsval, hur jag förvaltar min tid och med vad och vad som händer efter detta livet. Funderar också mycket på mina föräldrars arv till mig och då menar jag inte saker utan vad de lärt mig, vilka egenskaper jag fått från dem, vilka värderingar jag utrustats med men även hur jag ger vidare till min son, vad jag utrustar honom med och vilka grundstenar han får att basera sitt liv på.
Måste säga att alla dessa frågor i samband med sorg är svåra att sortera och hantera men för mig är det nödvändigt...
Önskar dig, dina döttrar och din mamma fina stunder tillsammans.
Kram Erika