Sliding doors

Imorgon är det en stor dag ♥ Då börjar Majken förskoleklass och Irma börjar tvåan, hur kunde mina tjejer bli så stora så fort??? Och jag som inte har åldrats en dag, haha! Känns härligt att de äntligen får gå i skolan, bägge två. Det har de längtat efter.
 
Den här dagen som kortet är taget på bär jag för övrigt med som ett fint minne till kommande ruggiga novemberkvällar. Det var en av de sista varma dagarna innan semestern var slut och vi hade en sådan där riktigt härlig stund i skärgården med extra allt. Även om jag älskar Bohusläns karga klippor i själ och hjärta så har jag fått inse under årens lopp att Stockholms skärgård också har en hel del att erbjuda :-)
 
Så var det redan den 17:e augusti, fortfarande sommar enligt kalendern fast det onekligen känns ganska höstigt just nu. I måndags fick jag "akut" köpa en höstjacka och idag på vägen hem en sjal... Funderade allvarligt på vantar också men det vägrar jag att börja med redan. Då är det bättre att frysa lite ;-)
 
Jag gillar verkligen den här tiden på året, det har jag alltid gjort. Det är på något sätt möjligheternas tid, omstarter och nystarter är ett välkommet inslag. Jag minns att jag förra hösten var lite vemodig, hade jag kunnat backa bandet så hade jag ruskat tag om mig själv och sagt "skärp dig!"... För det fanns verkligen ingen vettig anledning till att jag var deppig men, förstås, jag tyckte ju det då. 
 
Jag satt härom kvällen och läste igenom en del inlägg från förra sommaren och hösten, jag tycker att det är värdefullt någon gång ibland att backa bandet och verkligen minnas vad jag tänkte och kände vid den tidpunkten. Om någon förutseende "typ" hade sagt till mig där och då vart jag skulle befinna mig idag hade jag nog inte trott på det. Men outgrundliga äro herrens vägar, eller hur...
 
Jag fascineras av tanken på budskapet i filmen "Sliding doors". Så, till synes, obetydliga val som vi gör som formar hela vår framtid. Vem vi till exempel blir kära i, gifter oss med och får barn tillsammans med. Det är ju egentligen en otrolig slump att just mina barn blev till, eller dina. Hade vi gått ut på krogen kvällen innan, eller kvällen efter, så kanske vi hade träffat en annan person som vi blivit dödligt förälskade i. Och därmed hade vi satt helt andra barn till världen... Jag tror inte en sekund på att det enbart finns några få människor där ute som är våra själsfränder. Det finns förstås tusentals människor runt om i världen som vi skulle kunna falla för, det är nog snarare en fråga om tur och timing om vi gör det eller inte. Samtidigt är det ju kanske inte så himla lätt att hitta "helt" rätt, om man nu någonsin gör det. Och det kanske inte heller behöver vara "helt" rätt? Vad finns det då att utveckla hos sig själv och den andra personen? Vad finns det då att utmanas av?
 
Men för att vända på steken så kan jag ibland känna en så otroligt stark samhörighet med vissa människor. Det är som att våra vägar har korsats förut, i en annan tid. I ett annat liv. Efter att ha pratat en kort stund så förstår vi varandra, kommunikationen flyter så som en dans som går av sig självt. Utan ansträngning infinner sig ett flow, ett lugn, en lyckokänsla. Det är inte så många gånger jag har upplevt det på riktigt men det har hänt och det är otroligt häftigt. Kanske har jag då mött en tidigare själsfrände? Någon som har varit en stor och betydelsefull del av mitt tidigare liv?
 
Ibland blir jag inte klok på vem jag är och vad jag tror på. Jag är rationell och andlig på samma gång. Tror på slumpen, och på ödet. Men det kan väl få vara så? Allting måste ju inte vara "antingen eller" här i världen...
 
Vad tror du? Är den sanna och enda kärleken en utopi eller är den fullt möjlig? Hur många själsfränder finns det egentligen där ute? Är allting förutbestämt eller styrs vi enbart av slumpen? Och har vi vandrat på jorden tidigare? Eller är det här den första, och enda, vändan :-)
 
KRAMAR

Kommentarer :

#1: Anonym

Jag gillar dina tankar om livets nyckfullhet.,såklart att hela livet är en slidingdoor..
Å ena sidan styr du en del
Åandra sidan ...kan allt hända ..om du är motaglig ..för ögonblicket .,och vad det kan ge dig i livet..

Svar: Ja, det är ganska spännande om man tänker på sådana där avgörande moment i ens eget liv... När man kanske stod i valet och kvalet att åka på en resa/gå på en fest/ta ett senare tåg/tacka ja eller nej till ett jobbuppdrag... Vad hade hänt om man istället hade valt det andra alternativet???

Det är väl det som är livet :-) På samma gång outgrundligt och förutsägbart...

skriven

Kommentera inlägget här :