Jag skulle skicka över en puss till er läsare men det kanske snarare ser ut som att jag sitter på toa, haha... Det är ju tanken som räknas, eller? Ett ganska korkat ordspråk egentligen, det är väl ändå handlingen som räknas mest? Kan man tycka...
Jag sitter på jobbet fortfarande, ska snart dra mig mot spårvagnen och åka till mammas sjukhem. Imorgon bitti ska jag föreläsa för 60 chefer och behöver vara här redan klockan sju på morgonen. Så ikväll får det inte ske några större utsvävningar, vad det nu skulle kunna vara ;-)
Jag längtar efter mina prinsessor idag, kommer inte att träffa dem förrän på fredag och har inte varit med dem sedan i onsdags morse. För det mesta går det jättebra att hantera vardagen utan dem, jag har byggt upp en liten känslomässig mur med åren och dit tränger sällan längtan och ledsamhet in. Som jag har skrivit tidigare så är det inte heller alltid som bubblande glädje och kärleksfullhet hittar in. Så det är på gott och ont, jag jobbar successivt på att rasera muren litegrann för att få in mer känslor i mitt liv igen. Men när man skiljer sig med små barn "i bagaget" måste man hitta en strategi tror jag, annars kanske man blir galen av sorg och längtan till slut. Men ikväll längtar jag efter deras värme, doft och närvaro. Det gör jag verkligen!!!
Hoppas att du har en fin kväll, nu ska jag sticka till lilla mamma, kram <3
Hej!
Först vill jag bara säga (om du inte visste) att det inte går att kommentera från telefonen härinne (man/jag läser ju oftast bloggar i just telefonen...). skrivfältet blir minimalt och försvinner till slut så att man inte kan publicera. However...
Blir väldigt berörd av dina inlägg. De är insiktfulla och får mig själv att tänka efter mycket kring hur jag är och hanterar mig själv och mina motgångar. Jag är nog mycket en utifrån-in-person vad det ser ut som utifrån. Har inte jobbat med mig själv med professionell hjälp, även om jag alltid pratat mycket med nära vänner när livet varit motigt. Och det händer mycket i huvudet. Hela tiden. Precis som du beskriver. Jag processar och analyserar allt i min omgivning hela tiden. Hjärnan går på högvarv. Hade en uppmärksam chef som nyligen poängterade detta. Jag gör snabba analyser (ofta korrekta men bra att ge sig själv lite utrymme för processande ibland) och vill hela tiden framåt, lösa problemen och gå vidare till nästa. Låter sällan saker gro och ge tid. I mitt jobb är det ofta en fördel för jag kommer framåt fort, men jag skulle ha fördel av att få in mer reflektion och andrum i tillvaron. Och privat skulle det inte minst behövas när man är "mitt i livet".
Tack för en fin och klok blogg.
Kram!