Om jag fick önska mig vad som helst just nu skulle det inte bli fred på jorden eller 100 miljojner på banken... Det skulle bli ett gäng sådana här citronglassar (jag beställer alltid dem när jag är i Spanien, nostalgi på hög nivå), de skulle nämligen bli ett fint inslag här hemma hos familjen kräksjuk idag <3
Jaha. Då var det vår tur. Majken kräktes ner hela sängen (samt sin gardin och matta) inatt och Irma är utslagen efter flera tuffa omgångar idag. Så länge jag själv står på benen är jag tacksam, att ta hand om mina sjuka tjejer i kombination med egen kräksjuka är inte superfestligt.
Barnen går först, förstås. Kan ändå inte låta bli att tycka lite synd om mig själv då jag idag skulle gå på Zumbamarathon på gymmet. En gång per år kör de två timmar maxad Zumbafest och det har jag verkligen sett fram emot. Men så är det ju att vara förälder, man blir ganska duktig på att "gilla läget".
Istället får det bli en del jobb... Om jag nu *peppar, peppar* klarar mig så åker jag till Göteborg på onsdag morgon. Under våren kommer min nya föreläsning "Stress - din vän eller fiende?" att bli mitt främsta fokus, mer än "Lyckas vara lycklig" och jag behöver förbereda mig en del innan jag kör den hos Siemens på fredag.
Ursäkta att jag tjatar men märker ni att våren är på väg? Sakta förvisso, men ändå säkert :-) Det är ett annat ljus ute, fåglarna kvittrar, mörkret infaller allt senare för varje vecka som går. Jag tycker att det känns fantastiskt och med ljuset kommer också nya perspektiv och nya möjligheter. Jag välkomnar verkligen våren i år, tror att det kan bli en extra bra tid!
Jag är numera äntligen fri från en del tankar av negativ och även ältande karaktär som följt mig de senaste åren. Jag har prövat under ett par veckors tid att lyfta fram dessa tankar, då och då, för att se om de ändå inte tar min energi fortfarande? Näpp. De gör inte det. Ahhhhhh, vet ni hur underbart det är?
När den typen av tankar flyttar ut blir det plötsligt tid och utrymme för andra, nya tankar. Eller kanske ännu hellre, tid och utrymme för inga tankar alls. Mer tid för att bara vara, utan dessa tjattrande apor som lever runt i ens inre :-) Minns förra våren, tror det var i maj. Plötsligt en dag var det som att jag tittade upp och insåg att sommaren var på ingående och jag hade inte ens uppmärksammat att det hade blivit vår. Jag hade varit så mycket "i huvudet" med allt det som pågick därinne att jag hade missat en hel årstid!!!! Det vill jag aldrig göra om. Kanske är det därför jag redan i januari söker efter vårtecken, haha.
Ha en underbar söndag, stor kram!