Så många vackra dagar det här livet består av. Så många små och stora stunder, att fascineras av. Varje år, årstid, månad, vecka, dag, timme och minut har något vackert att bjuda på. Det gäller bara att se det.
Vaxholm är magiskt fint på sommaren men jag tycker nästan att det är lika vackert den här årstiden, om inte annat så när solen lyser :-) Jag hoppas att det kommer en dag om en inte alltför avlägsen framtid när jag bor i den här kommunen. Med massor av barn (fyra, närmare bestämt) och en man som jag väldigt kär i ♥
Varje möte har en mening, varje kärleksrelation fyller en med rikedom. Varje årsring på livets träd betyder något. Ändå, det finns möten som får en mer avgörande skillnad än andra, för att lägga till bitar i livets pussel som fattats en. Du, Jocke, är en pusselbit i mitt liv som jag nog sökt efter i många år. Din närvaro i mitt liv gör mig lugn. När du är nära är jag så hel som jag kan bli. Älskar dig för evigt.
Hej fina bloggvän!
Jag hoppas att du njuter av mars månad, tiden då ljuset och våren tränger igenom på nytt. Även om det plötsligt kom massa snö (och slask) så kan väl ingen förneka ljuset som följer oss nu? Sååååå härligt.
Det passerade visst en hel månad utan att jag besökte min kära blogg. Vart tog februari vägen egentligen? Det var månaden då jag blev överraskad av Jocke med en fantastisk helg på Grand hotell i Saltsjöbaden, månaden då jag överraskade honom tillbaka, månaden då vi bokade resa till Rom, månaden då jag höll massor av stressföreläsningar, månaden som avrundades med att vi packade in alla kids i bilen och drog till Tänndalen på supermysigt sportlov med hans föräldrar. En riktigt bra månad alltså, på alla plan utan på "bloggplanet" då ♥
Nu är det en ny månad och nya tag. Idag gjorde jag något läskigt, roligt, härligt och kanske början på något större? Jag höll min första (personliga) föreläsning om stress i privat regi. Läskigt att stå inför 40 personer och berätta om min innersta skam, mina innersta "misslyckanden". Men jag gör det. För att jag tror på att "sharing is caring". Jag tror på att om vi visar upp vår sårbarhet för varandra, så blir vi starkare och tryggare. Om jag kan få en enda person på mina föreläsningar att känna sig mindre ensam med sin ångest/oro/sårbarhet så är det ju värt att jag berättar något om det jag varit med om.
Efteråt var jag orolig, rastlös, tömd och också stolt över att jag gjorde det. Med alla de känslorna i en salig röra fanns det bara en sak att göra. Åka till gymmet och gå på en yogaklass. Ibland används uttrycket att man aldrig ångrar ett genomfört träningspass. Det kan jag förvisso hålla med om men än mer känner jag att yogan ALLTID, ALLTID för något gott med sig. Den lugnar, den stärker, den stabiliserar, den vitaliserar. Jag älskar att vara nära andra människor i yogastudion och känna hur vi delar energier med varandra. Även om ingen bryr sig om vad någon annan gör i stunden, så känns det ändå som att vi är kärleksfulla med varandra.
Sharing is caring.
Vem vill du ge något idag?
♥♥♥