En dag kvar... Till vad? Jag låg vaken tidigt imorse i sängen och valde att gå in och läsa de senaste inläggen på min blogg. Jag har inte varit här på väldigt länge nu, inte skrivit ett ord sedan i höstas. Men när jag läste det jag då skrev så blev det plötsligt så naturligt att sätta några ord på pränt igen. Det jag skrev om var väntan och längtan, efter det hus vi köpte 3 september förra året som vi trodde att vi skulle få vänta på i nästan ett år. Vi köpte vårt drömhus och jag skrev om det då, först om besvikelsen när vi förlorade budgivningen och därefter om den enorma glädjen när några budgivare drog sig ur och det blev en ny möjlighet för oss att kunna köpa huset som är så perfekt för oss sex ♥ Och nu är det alltså bara EN DAG KVAR!!!
Hej blogg och hej bloggläsare!
Numera är det mest personer som hittar hit genom att söka på "Världens godaste tonfiskröra", "Oro och ältande" (det är en bok jag rescenserade för många år sedan) samt "Mannerströms himmelska plättar"... Haha :-) Men det skulle det ju förvisso kunna bli ändring på. Jag har nämligen en idé om vad jag skulle vilja göra med bloggen som jag tror mycket på och som jag planerar att sjösätta under sommaren. Det kanske innebär att jag startar upp en helt ny blogg, jag får se. Temat är i alla fall grymt relevant och instressant tycker jag själv, jag har dessutom möjlighet att få ta del av en expert inom området som skulle kunna vara gästkrönikör varje månad.
Det var som sagt ett tag sedan jag skrev här och på det stora hela så har det varit ett bra år. Jag blev klar avspännings- och stresspedagog i vintras, jag tänker fortfarande en hel del på vad jag vill göra framöver men väljer just nu att fokusera på att jobba med stressrelaterade frågor på Unionen och inte göra några större förändringar. I april flyttade jag och tjejerna ut från vår lägenhet och bor numera hos Jockes föräldrar fram tills dess att vi flyttar in i huset om några veckor när hantverkarna är klara.
Vi har åkt mycket skidor i vinter, är så tacksam över att jag har fått bli en del av Funäsfjällen. Efter mitt älskade Skaftö är det nog paradiset på jorden för min del :-) Vi har också börjat cykla så smått igen och när vi flyttar in i huset har jag lovat mig själv att ta tag i yogan och styrketräning. Jag kan längta otroligt mycket efter att skapa våra rutiner efter att det senaste året har varit lite "ad hoc" på den fronten med flytten från både mig och Jocke. När den sista flyttkartongen är uppackad i huset har vi lovat varandra att bo kvar minst lika länge som de nuvarande ägarna, dvs. i 40 år!!!
Jag är väldigt lycklig med Jocke, mitt liv är harmoniskt, och alla dessa år som gick och dokumenterades här på bloggen känns otroligt avlägsna. Som att det var jag, men ändå inte. Jag kanske var lost in space eller så var jag "bara" på väg framåt fast på livets brantare backar under ett antal år. Även då var livet förstås härligt på många sätt men samtidigt så mentalt uttröttande. Nu känner jag ett lugn, kanske det även har att göra med att jag fyller 40 nästa månad ;-)
Mina vackra flickor mår bra, jag har ju dessutom fått två bonusbarn och det känns väldigt lyxigt. Ja, en hel bonusfamilj har jag fått. Min egen mamma andas fortfarande men för mig känns det som att alzheimers tog hennes liv för ett par år sedan. Jag har redan sörjt henne <3 Fina, lilla mamma.
Nu ska jag snart sätta mig i trädgården och äta frukost, idag blir det 28 grader i Stockholm och vi funderar på en tur med båten. Kanske till och med ett premiärdopp i havet men det känns ändå högst osannolikt att Sveriges största badkruka skulle doppa sig redan i juni... Men som Gunde hade sagt, och som jag kan skriva under på:
Ingenting är omöjligt ♥