Alla människor (i västvärlden) har nog sina mentala förbättringsområden och ett av mina är definitivt att älta och oroa mig mindre. Ibland fastnar jag i ett ekorrhjul av orostankar och då är risken stor att jag tänker samma tanke om och om igen tills jag blir galen på mig själv. Som nu på morgonen till exempel. Jag vaknar strax efter fem efter en stunds orolig sömn och tänker att vi måste barnsäkra i köket snarast. Irma är numera väldigt snabb och väldigt klåfingrig och när det gäller säkerhet är det bara proaktivt handlande som räknas. Dock kan jag inte nöja mig med att tänka att det fixar vi i morgon utan då börjar jag tänka katastroftankar om vad som kan hända om man inte har ett barnskydd på spisen och blir än mer stressad över att nu MÅSTE vi barnsäkra i köket och så håller det på. Inom några minuter är jag klarvaken och uppstressad och i det läget finns det bara en sak att göra. Gå upp och göra någonting annat för att skingra tankarna.
Jag har nyligen läst en mycket bra bok av Olle Wadström som heter Sluta älta och grubbla: lättare gjort med kognitiv beteendeterapi. Han gör en analys av ältandet, varför vi ältar, varför det är så svårt att sluta men också hur kan man komma till rätta med det. Boken är riktigt bra, lättläst, tydlig och med många exempel på hur man kan jobba med sitt ältande. För hur många av oss har inte hamnat i tankespiraler som exempelvis "Varför fick jag inte det där jobbet?" "Finns det någon mening med livet" "Tänk om jag glömde låsa dörren?" "Undrar om han tog illa upp?" Och så vidare...
Ältandet är oftast ett försök att lösa såväl lösliga som olösliga problem i tanken. Det typiska ältandet är enligt Olle Wadström en slags inre kamp, en inre diskussion där personen i tankarna överlägger möjligheter att påverka, förändra, förutse, förstå och förbereda sig på något.
Det som driver och eldar på ältandet är den mänskliga förmågan att förstärka de plågsamma, ångestväckande och oroande tankarna med tröstande, lugnande och återförstärkande tankar. Men tröstetankarna gör att olusttankarna förstärks och kommer tillbaka med förnyad kraft och blir allt flera. Några exempel på tröstande tankar kan vara "Sannolikheten är inte mer än en promille att jag skulle drabbas av...", "En vacker dag kommer de att förstå att jag har betytt mycket för dem...", "Hade jag bara ringt till mamma, när jag tänkte göra det så..." Problemet med att älta är således att det kan vara mycket svårt att sluta när man väl börjat, även om man gärna vill.
Hur kommer man då till rätta med ältandet? Väldigt kortfattat kan man säga att det viktigaste är att lokalisera sina tröstetankar för att genom olika tekniker "släcka ut" dessa. Det är nämligen de sköna och lugnande tröstetankarna som är bränslet för att hålla igång ältandet och när dessa försvinner finns det liksom ingen mening kvar att hålla liv i ältandet. Att bota ältandet innebär enligt Wadström att man måste stå ut med och tillåta sig att tänka det obehagliga samt att låta bli att tänka förmildrande, förklarande och försäkrande tröstetankar. Då blir beteendet att tänka olusttankar oförstärkt och kommer att utsläckas. Ältandet upphör.
Ja, det står ju naturligtvis mycket mer än så här i Olle Wadströms bok om hur man går tillväga för att släcka ut sitt ältande och jag kan som sagt varmt rekommendera den för de som bättre vill förstå sitt grubblande och ältande och kanske också kunna minska det. Jag tycker att boken har hjälpt mig även om det är jäkligt svårt att inte tänka tröstetankar utan istället tänka tankar i stil med "Händer det så händer det, det är inget jag kan påverka just nu..." etc.
Så, nu känns det bättre. För mig funkar det ofta bra att skriva av mig när något är jobbigt. Dock är det ju alltid en balansgång hur personlig man vill vara i en öppen blogg men för min del skulle bloggen inte kännas så meningsfull om jag bara skrev om ytliga ting. En mix är bäst enligt mig :-)
God morgon på er och med hopp om en underbar dag (utan ältande och oro) ♥
